Incidenter som den i helgen, när en fyrbarnspappa blev dödad på en fotbollsmatch, får mig att tappa hoppet om oss människor. Det gör mig så frustrerad att det ska finnas så mycket hat, inte minst inom sporten. Vad är det som tar fram viljan att förstöra för och skada andra människor? När slutar en supporter att gå på matcherna för att stödja sitt lag och istället går för att få en anledning till att slåss? Och när tyckte dessa människor egentligen att det blev okej att slåss?
Jag förstår mig inte på de personer som säger att de "slåss för sitt lag". Det enda de gör är ju att förstöra för dem. Ställ er bakom dem istället, hejja och ropa fram dem till framgång. Visa ert stöd med kärlek och uppmuntran, inte med hat.
Att se vilka känslor detta väckt hos människor får mig dock att tro på att kärleken ändå kan vinna till slut. Det är så många som bryr sig och som visar sitt stöd för familjen som blev drabbad. Så många som sätter ner foten och säger att #deträckernu. För det gör det verkligen, det räcker nu.
Puss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar