All good things must come to an end

Fy vad det är svårt att komma tillbaka in i verkligheten igen när man haft långhelg. Redan i torsdags drog jag till H-torp och kom tillbaka först idag på morgonen. Det har varit en fantastisk helg på alla sätt och vis men den har också bidragit till en känsla av hur det skulle vara att kunna dela vardagen med varandra, inte bara helgerna. En känsla jag definitivt skulle kunna vänja mig vid, samtidigt som jag vet att det inte finns en chans till det förrän om ett år.

Ett år.

Jag har så lätt att grotta ner mig i det där och bara vilja att tiden ska gå, men det är hög tid att jag rycker upp mig själv. Nog för att det verkligen var jobbigt att komma tillbaka idag så är jag medveten om att det är så det kommer att vara framöver och det är bara att gilla läget. Jag kan inte gå runt och vänta på att det ska bli 2015, jag måste leva mitt liv här och nu, klara av skolan och börja fundera lite mer på vad det är jag egentligen vill när jag är klar. Visst att jag längtar, men osäkerheten som examen för med sig är också ganska skrämmande. Jag kommer få börja från noll igen och det kommer vara tungt, men ett jobb kommer jag bara få om jag anstränger mig och det är dags att inse det. Just nu känns det ganska meningslöst att plugga, men när jag väl står där med examensbevis i hand så kommer det att vara värt det. Livet är inte alltid en dans på rosor, man måste få kämpa lite också och just nu är det tid för mig att kämpa mer och klaga mindre. Sammanfattningsvis kan man nog säga att jag är dålig på att vara kär, haha. Nu sitter jag dock på denna utbildning, som jag själv valt, och jag ska katten se till att avsluta den på bästa sätt!

Puss.