Like a rollercoaster

Usch, jag blir ingen rolig människa när jag känner mig stressad eller står inför stressiga och svåra val. Det är knappt så jag känner igen mig själv ibland.. det är lätt att jag biter ifrån mot de som inte förtjänar det, och humöret går upp och ner som en berg- och dalbana. Ena sekunden är jag på strålande humör, och i nästa vill jag inget hellre än att gråta. Varför måste det bli så? Och varför ska julen alltid involvera en massa stress?

Kanske, om jag tar ett djupt andetag och funderar i två minuter, så stressar jag upp mig i onödan. För jag kommer ju klara av allt som ligger framför, på ena eller andra sättet. Men fram till nyår så känns det bara som en enda lång transportsträcka, och jag hatar transportsträckor. Jag vill kunna njuta där jag är och inte gå runt och vänta på att tiden ska gå för att det ska bli bättre sen. Inte ens min födelsedag ser jag fram emot.. usch.

Vi fick antagningsbesked till våren igår, och det blev det sista lilla som fick stressen att rinna över. Eller stressad kanske är fel uttryckt, orolig passar bättre. För jag vet ärligt talat inte vad jag tänkt på när jag ansökt till ett par kurser i Växjö. Funkar det ens att pendla? Och det är först nu jag inser att det bara är jag som valt att lägga upp terminen på det sättet, vilket gör att jag kommer få plugga själv hela våren. Jag klarar mig iofs rätt bra på egen hand, men eftersom det är en ny stad så blir det som att börja skolan all over again och är inte så sugen på det just nu.. suck. Det är iofs puckat att tänka på det redan nu, jag har tillräckligt att tänka på för tillfället. Men måste ändå göra några val när det gäller kurserna innan nästa vecka så det är svårt att undvika.

Nu ska jag dock försöka hitta lite positiv energi innan gänget kommer över på plugg. Vi är alla rätt stressade för tillfället, så känner att bloggen får ta det negativa idag så jag kan sprida lite energi och glädje till dem istället. Det är tur att vi har varandra i alla fall!

Puss