Smile, and be happy!

Tisdag eftermiddag, och mörkret har redan lagt sig utanför fönstret. Vintern är verkligen på ingång, och det är inte många timmar av dagsljus som man får. Tröttheten gör sig påmind på ett helt annat sätt när man inte får fylla på energi med sol och dagsljus. Dagarna blir kortare, och tiden flyger förbi. Idag är det bara 35 (!) dagar kvar till julafton. 35 dagar! Kylen är fylld av clementiner och skafferiet har fått känna doften av årets första pepparkakor. Snart måste även julklapparna inhandlas!

Jag njuter av hösten, men samtidigt blir jag stressad när tiden går så fort. Det är så mycket jag vill göra, men så lite som jag får gjort. Det är också väldigt mycket som MÅSTE göras, men inte heller det blir gjort. Man är som i en dvala, där man sakta lunkar sig framåt.

Trots att det är väldigt mycket framöver och varenda helg fram till nästa år är uppbokad, så är jag tacksam. Tacksam över att få vara där jag är idag och över att få vara omringad av så fina människor. Jag måste säga att jag är lycklig. Däremot är det svårt att inse det ibland, när fokus blir på det som måste göras och som är jobbigt. Jag måste påminna mig själv om att stanna upp för att förstå hur bra jag har det just nu, och för att faktiskt kunna njuta av det. Mycket handlar det nog också om att tillåta mig själv att vara lycklig, vilket inte alltid är självklart. Det är så lätt att stressa upp sig över världsliga saker och inte inse att livet ändå är rätt bra. Så jag är tacksam, och jag är glad. Att befinna mig i den situationen som jag är i just nu har jag väntat på länge!

Ett glädjeskutt idag skulle inte ge samma känsla på bild - därav ett från i våras!

Puss