När man varit frisk tillräckligt länge är det lätt att glömma bort hur det känns att vara sjuk. Men så kommer den där förkylningen krypandes och genast minns man hur jobbigt livet blir när man inte mår så bra. Orken som försvinner, näsan som rinner, huvudet som bankar, halsen som svider och hostan som irriterar.. Där är jag nu. Yey! Hela helgen fick jag ligga hemma och gick inte utanför dörren på två och ett halvt dygn. Om jag klättrade på väggarna? Oh ja. Men nu är det inte helg längre och plugget blir inte gjort av sig själv tyvärr. Inte mycket att göra mer än att bita ihop och göra sitt bästa. Tack och lov har vi inga mer föreläsningar denna veckan, bara grupparbete vilket ändå går att ta sig igenom. Jag låter som en man när jag pratar, så folk förstår ganska snabbt att jag inte är på topp haha, det blir nästan komiskt till slut.
Och bara för att jag mår som jag mår funderar jag på att unna mig en Sävsjö-tripp i helgen. Skulle ändå på barnkalas i Växjö på lördag, så kan lika gärna passa på att få lite kvalle-tid med paranteserna. Dock beror det på hur hårt vi kämpar med arbetet i veckan (vilket jag dessutom borde återgå till nu...) men det borde nog gå. Hoppas det iaf!
Puss på er.
Ciao!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar