Godkväll.
Ikväll är en sådan kväll då det känns som att jag har hur mycket som helst att skriva om samtidigt som det känns helt tomt i huvudet. Denna dagen har verkligen tagit på mina krafter, och vid sju ville jag inget hellre än att bara gå och lägga mig. Vi hade kick-off med de som ska åka med som volontärer till TUR-mässan igår, så det blev en ganska sen kväll. Sen skulle man upp för att jobba med grupparbete idag innan det var dags för ett examinerande seminarie där man på mindre än 3h skulle svara på 3 kluriga frågor. Och eftersom vi har utbytesstudenter i klassen just nu var det tvunget att bli på engelska. Det här med att prestera när man är under press är inte riktigt min grej. Jag tycker om att gå igenom saker och vara nöjd med det jag ger ifrån mig, men idag hann jag inte ens läsa det vi skrivit innan det skulle vara inlämnat. Är lagom irriterad på min lärare som har detta som en tredjedel av betyget.. Menmen, inget att göra åt. Jag är lite allmänt frustrerad just nu och någon måste bli syndabocken, vilket idag oturligt nog blev han.
Känner ni ibland att det är så mycket känslor som bubblar i er att allt bara blir till ett enda kaos, och man inte får rätsida på något? Lite så är det just nu iaf. Vet inte riktigt om jag ska gråta, skratta eller skrika. Det brukar bli såhär när jag har mycket som ligger framöver dock, så efter tentan blir det nog bra igen! Men ibland vill man bara ha lite hjälp på vägen. Lite som när man var liten och ens pappa puttade på cykeln i uppförsbacken när man inte orkade mer, så att man nådde upp till toppen och sedan fick uppleva den härliga nedförsbacken på andra sidan. Jag är halvvägs upp just nu, men känner väl lite att cykeln har börjat rulla bakåt igen. Eller så kan man se det som att cykla i motvind. Jag tar i för kung och fosterland, men står i stort sett och trampar på samma ställe. Att sluta trampa och bara låta vinden ta mig dit den vill är rejält frestande just nu..
Jag ger upp för ikväll, men imorgon är en ny dag! Som Jonna så fint skrev på sin blogg, man måste bryta ihop för att sedan komma igen. Hade dock varit i behov av en boxningskudde för att kunna slå ut frustrationen haha. Ibland är det sannerligen det enda som hjälper!
Dagens sista energi skickar jag till er, som en vindpust i rätt riktning.
Puss på er alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar