Då var det dags igen.

Gatorna var rena, snön var borta och det kändes som att våren var på ingång. Men så kom gårdagen. Och snökaoset var tillbaka. Jag har nog aldrig varit med om något liknande. Inte har jag försökt cykla 3km i sådant väder innan iaf, och aldrig kommer jag göra det igen. Efter ca 10 sek var jag täckt av snö och sminket rann nerför kinderna. Jag fick en känsla av hur en snögubbe måste ha det, och jag avundas honom inte. Snön slog mot en som nålar och vägarna gick inte att urskilja. Det kan ha varit de längsta 3km i mitt liv. Tack och lov har det slutat nu och jag hör hur de skottar gatorna utanför, men vet inte om jag var redo för en halvmeter snö igen..

Mina ben var aningen blöta när jag kom hem. Förfrysta var de också.

Bilden nedan är tagen från facebook, men såhär såg bilarna utanför ut. Dagar som denna är man ganska glad att man inte äger en bil.

Jag är i stort sett helt ledig denna helg då tentan är gjord och arbetet som ska vara inne nästa vecka bara har finslip kvar. Jag önskar jag kunde säga att jag var taggad, men det är jag långt ifrån. Sitter här nerbäddad i soffan med en dunkande huvudvärk som vägrar släppa, en hals som gör sig påmind vid varje andetag och en näsa som inte slutar rinna. Och jag är så fruktansvärt uttråkad! Vill så gärna hitta på något, men har inte orken att ta mig ur soffan.. Blä. Hatar att vara såhär svag!
Håll tummarna för att det släpper snart och att orken kommer tillbaka.

Puss