Ta steget.

Ibland är det ganska tröttsamt att vara tjej. Önskar att jag, bara för en dag, kunde få ta mig in i en killes huvud och slippa analysera varje liten detalj av mitt liv. Ni verkar ha det så skönt, tar saker för vad de är och lyckas inte få dem in till något annat. Det kan jag ju säga att jag är mästare på. 

- Om denna säger såhär, menar den då det eller syftar den på något annat och trots att den sa så tycker den egentligen inte såhär? 

Usch.

Jag vill bara rensa mitt huvud på alla tankar, orkar inte riktigt med min egna hjärna idag. Tänk om det hade funnits en av och på knapp, vad skönt det hade varit! Som många vet tycker jag inte om att inte ha kontroll över saker, vilket gör att jag och min hjärna ständigt hamnar i konflikt med varandra. 

Ibland handlar konflikterna även om att min hjärna är för feg medan kroppen vill prova på nya saker. Där är ytterligare en grej jag kan bli så trött på. Varför ska man vara så rädd och nervös för allt hela tiden? Varje ny grej som ska göras eller utmaningar jag möts av gör mig livrädd. Kanske visar jag det inte utåt, men min kropp är i krig med sig själv i varje utmaning den möter, och då behöver hindren inte vara speciellt stora. 

Hur tar man kontroll över sina egna känslor och då framför allt nervositet och osäkerhet? Jag önskar att jag kunde vara sådär stencool som många andra är. Kunna prata med folk utan osäkerhet och våga prova på saker utan att behöva hålla någon i handen. Ibland har jag lyckats, och varje avklarad utmaning gör mig starkare, men jag låter fortfarande osäkerheten styra. Vissa tankar är helt enkelt svårare att släppa än andra. Jag har kommit en bit, men oj vad långt jag har kvar. 

Idag låter jag tankarna flöda, men imorgon är det en ny dag. 

Då ska vi vara starka. 

Vi. 

Du och jag.

(och kanske grannen).

Bara för att vi kan.

OK?

Yes. Men först måste jag sluta flumma här och gå och lägga mig. Tack och lov att vi slipper tänka när vi sover! Godnatt vänner. 

Puss.