Sommaren har passerat i rasande fart, jag är tillbaka i Kalmar och bor numera i en egen lägenhet på 37,5 kvm som jag fullkomligt älskar. Jag har åter börjat träna på gymmet och om bara några dagar drar skolan igång igen, denna gång med kalkylering och budgetering.. spännande!
Jag skriver inte nu för att ge er en lång uppdatering om hur min sommar varit och vad jag hittat på, utan jag skriver för att berätta om något jag tror är viktigt. Jag slö-läste precis lite bloggar och hamnade på egoinas sida. I hennes senaste inlägg skrev hon att hon alltid velat vara en sådan som svarar på människors frågor i tidningar, och bad därför folk skriva frågor om dem själva som hon skulle svara på. När jag tittade igenom kommentarerna hade jag svårt att hålla tillbaka tårarna. Merparten handlade om unga tjejer med dåligt självförtroende, som hatade sig själva eller deras kroppar, skar sig eller undrade om de var konstiga för att de aldrig blivit kyssta. Det slog mig då att det är så många som behöver hjälp där ute, som inte vågar prata med folk i sin omgivning utan behöver lägga en anonym kommentar hos en okänd människa för att över huvud taget våga berätta om sina problem. Ikväll går mina tankar till dessa tjejer, och jag hoppas egoina gör ett bra jobb med att svara på deras frågor, för de behöver allt stöd som de kan få. Vet egentligen inte varför jag skriver detta här, men kanske kan det ge er samma tankeställare som jag fick. Får ni någon gång möjligheten att hjälpa någon som har det svårt, tveka inte. Framgå med gott exempel, flickorna behöver det!
Om ni trots allt undrar om min sommar så ja, jag har haft det bra! Fullt ös med lite sol och mycket glädje :) Men är taggad för skolstart och tycker det ska bli skönt med att återfå lite rutiner.
Tack för denna gång!
På återseende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar