Livet som student..

Ja, livet som student kan verkligen vara speciellt.
Ena dagen kan man ha super-mega ångest över allt plugg man har. Det är som att man kommer till ett berg. Man vet att man måste klättra hela vägen till toppen för att klara sig, men man har inget som kan hjälpa en att komma upp. Livet känns helt enkelt hopplöst. Det är så mycket litteratur som ska läsas och information som ska tas in att man inte har en aning om vart man ska börja eller hur man ska gå till väga. Det känns oövervinnerligt och kan till och med vara så illa att man är beredd att ge upp allt och åka hem.
MEN. Andra dagen känns livet super. Man umgås med härliga människor, skrattar, myser, fikar och har det allmänt trevligt. Plugget tar man som det kommer och man påminner sig själv om att man inte kan göra mer än sitt bästa och det får gå som det går.

Under bara tre veckor har jag märkt sidor hos mig själv som jag inte visste att jag hade. Att bli utsatt för en sådan press, som man ändå blir på högskolan, gör att man kan förvandlas helt som person. Jag kan liksom inte riktigt bestämma över mina egna känslor, de kan ändra helt från ena dagen till den andra. Det kan gå från att allt är frid och fröjd i ena stunden till att det blir pest och kolera i nästa.

Som sagt, livet som student är speciellt och det har sina ups and downs.
Minst sagt.